Vad är NAD+ bra för?

NAD+ är ett av de mest omtalade ämnena inom hälsa och åldrande just nu. Det dyker upp i poddar, hälsotidningar och i samtal om allt från energi till längre livslängd. Men vad är NAD+ egentligen, vad gör det i kroppen och varför har det blivit så populärt att ta som tillskott? I den här guiden går vi igenom grunderna på ett enkelt och begripligt sätt.

Snabbfakta om NAD+

Vad är NAD+?

NAD+ är förkortningen för nikotinamid-adenin-dinukleotid. Det är ett så kallat koenzym, alltså ett hjälpämne som kroppens celler behöver för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. NAD+ finns i bokstavligen varje levande cell i kroppen och är inblandat i hundratals av de processer som håller oss vid liv (1). Det enklaste sättet att förstå NAD+ är att tänka på det som en sorts inre batteritransportör. När maten du äter omvandlas till energi i cellerna är det NAD+ som hjälper till att flytta elektroner från en plats till en annan, vilket gör att energin faktiskt kan utvinnas. Utan NAD+ stannar i princip allt liv av, så viktigt är det. Det som gjort NAD+ så omtalat de senaste åren är upptäckten av att nivåerna sjunker när vi blir äldre. Redan från medelåldern har kroppen betydligt mindre NAD+ än under ungdomsåren, och forskning visar att den här minskningen kan kopplas till många av de förändringar vi förknippar med åldrande (2).

Vad gör NAD+ i kroppen?

NAD+ är inblandat i tre huvudområden som är värda att känna till. Det första är energiproduktion. Inne i varje cell sitter små "kraftverk" som kallas mitokondrier, och det är där maten du äter omvandlas till energi som kroppen kan använda. NAD+ är en oumbärlig pusselbit i den processen. Ju mer NAD+ cellerna har tillgång till, desto smidigare fungerar energiproduktionen. Det andra är DNA-reparation. Varje dag utsätts cellerna för olika typer av slitage, från solljus, stress, föroreningar och vanlig metabolism. När DNA skadas behöver det lagas, och de enzymer som gör det jobbet, som PARP, kräver NAD+ för att fungera (3). När NAD+-nivåerna är låga blir reparationerna långsammare och mindre effektiva. Det tredje är sirtuiner, en grupp av enzymer som ibland kallas "långlevnadsgenerna". Sirtuinerna är inblandade i många processer kopplade till cellhälsa och åldrande, men de fungerar bara om de har NAD+ att jobba med. Ingen NAD+, ingen sirtuinaktivitet. Det här är en av anledningarna till att forskare blivit så intresserade av att hitta sätt att höja NAD+-nivåerna när de naturligt sjunker med åren.

De tre huvudområdena

Vad är NAD+ bra för?

När forskare och hälsointresserade pratar om vad NAD+ är bra för är det framför allt fyra områden som dyker upp i diskussionerna och i den växande forskningen. Det första handlar om energi och uthållighet. Eftersom NAD+ är direkt inblandat i hur cellerna producerar energi är det inte konstigt att många som börjar med NAD+-höjande tillskott rapporterar att de känner sig piggare. Studier på djur har visat att höjda NAD+-nivåer kan förbättra fysisk uthållighet, och tidiga studier på människor pekar i samma riktning (4). Det andra är åldrande och cellhälsa. Det här är det område som drivit den stora populariteten. Forskning på allt från jäst och maskar till möss har visat att höjda NAD+-nivåer kan påverka markörer kopplade till åldrande (2). Översatt till människa är forskningen fortfarande i ett relativt tidigt skede, men intresset från vetenskapliga tidskrifter och forskningsinstitut är enormt. Det tredje är hjärn- och nervhälsa. Eftersom hjärnan är extremt energikrävande och NAD+ spelar en central roll i energimetabolismen, tittar forskare också på kopplingen mellan NAD+ och funktioner som minne, kognition och nervhälsa (5). Det fjärde är metabol hälsa. Tidiga humanstudier har undersökt om NAD+-höjande ämnen kan påverka faktorer som insulinkänslighet, blodfetter och kroppssammansättning, även om mer forskning behövs (1).

Varför sjunker NAD+ med åldern?

En av de mest studerade aspekterna av NAD+ är just att nivåerna minskar markant med åren. Vid 40-årsåldern har en genomsnittlig person ungefär hälften så mycket NAD+ jämfört med tonåren, och nedgången fortsätter med stigande ålder. Varför det händer är fortfarande föremål för forskning, men en del av förklaringen verkar vara att kroppens "förbrukning" av NAD+ ökar med åren. Vissa enzymer, som CD38, blir mer aktiva när vi åldras och bryter ner NAD+ snabbare än kroppen hinner tillverka nytt (6). En annan del av förklaringen är att celler med åren får mer skador att reparera, vilket gör att de förbrukar mer NAD+ i sina reparationsprocesser. Resultatet är samma sak oavsett mekanism: ju äldre vi blir, desto mindre NAD+ har vi att jobba med. Det är därför så många blivit intresserade av att hitta sätt att fylla på, antingen via livsstil eller genom kosttillskott.

Olika sätt att höja NAD+

Det finns flera olika strategier för att hjälpa kroppen att hålla uppe sina NAD+-nivåer. De flesta börjar med livsstilsfaktorerna.

• Fysisk aktivitet har i flera studier visats kunna höja NAD+-nivåerna i muskelvävnad. Promenader, styrketräning och konditionsträning är alla bra alternativ.
• Periodisk fasta och kalorirestriktion är två kostmetoder som forskning kopplat till högre NAD+-nivåer. När kroppen får en paus från ständig matsmältning verkar den prioritera reparation och underhåll, processer där NAD+ spelar en central roll.
• Vissa livsmedel innehåller naturliga prekursorer som kroppen kan bygga NAD+ av. Mjölk innehåller små mängder av NMN, en av de mest omtalade prekursorerna. Avokado, broccoli, kål, gurka och edamame innehåller också spårmängder. Mängderna är dock så små att det är svårt att höja NAD+-nivåerna märkbart enbart via maten.
• Kosttillskott är det område som vuxit snabbast. Här finns flera olika former att välja mellan, vilket vi går igenom i nästa avsnitt.

NAD-kosttillskott och olika former

När man pratar om NAD-tillskott är det viktigt att förstå att de flesta produkter på marknaden inte innehåller NAD+ direkt. Istället innehåller de prekursorer, alltså byggstenar som kroppen själv omvandlar till NAD+. De vanligaste är dessa.

• NMN (nikotinamid-mononukleotid) är en av de mest forskade prekursorerna och har blivit särskilt populär efter att Harvard-professorn David Sinclair offentligt berättat att han själv tar det dagligen. NMN ligger nära NAD+ i den biokemiska kedjan och omvandlas i ett enda steg (7).
• NR (nikotinamid-ribosid) är en annan välbeforskad prekursor som funnits på marknaden längre än NMN. Den har också en gedigen forskningsbas bakom sig och anses av många vara ett tryggt och stabilt alternativ.
• Niacin (vitamin B3) är den klassiska prekursorn som funnits i kosttillskott i decennier. Det är billigt och välbeprövat, men kan ge en så kallad "niacin-flush" (en tillfällig värmekänsla i huden) vid högre doser.
• Nikotinamid är en annan B3-form som omvandlas till NAD+ och som ofta finns med i kombinationsprodukter.

Översikt över NAD+-prekursorer

NAD+ och resveratrol

Ett namn som ofta dyker upp tillsammans med NAD+ är resveratrol, ett växtämne som naturligt finns i bland annat röda druvor, blåbär och rödvin. Anledningen till att de två ofta nämns ihop är att de kompletterar varandra. Resveratrol är känt för att aktivera sirtuiner, alltså de enzymer vi pratade om tidigare. Men sirtuinerna kan inte göra sitt jobb utan NAD+. Tanken är därför att en kombination kan ge bättre effekt än bara den ena: NAD+-prekursorn ger bränsle, och resveratrol trycker på "gaspedalen" för sirtuinerna (7). Det är därför många moderna kombinationsprodukter innehåller både NAD+-prekursor och resveratrol i samma kapsel. Resveratrol är fettlösligt, så det tas bäst upp tillsammans med en måltid som innehåller fett.

NAD+ biverkningar

NAD+-prekursorer som NMN och NR anses generellt vara välbetolererade. De biverkningar som rapporterats är oftast milda och övergående. Här är de vanligaste som dykt upp i studier och bland användare.

För de flesta är det därför ett gott råd att börja med en lägre dos och se hur kroppen reagerar, och att ta sitt tillskott på morgonen tillsammans med mat.

När märks effekten?

NAD+ är inte ett snabbverkande tillskott. Det är ett ämne som arbetar långsiktigt med cellernas energiproduktion och reparation, och eventuella effekter kommer gradvis. Vissa rapporterar att de märker skillnad i energi och fokus efter ett par veckor, andra efter två till tre månader. En del märker ingen tydlig effekt alls, eftersom mycket av det NAD+ gör i kroppen sker på cellnivå och inte alltid är direkt kännbart. Det är därför många väljer att se NAD+-tillskott som en långsiktig investering snarare än en quick fix. Precis som med träning eller en hälsosam kost handlar det om vad som händer över månader och år, inte över dagar.

Referenser

1. Bhasin S, Seals D, Migaud M, Musi N, Baur JA. Nicotinamide Adenine Dinucleotide in Aging Biology: Potential Applications and Many Unknowns. Endocrine Reviews. 2023;44(6):1047–1073. (Hämtad 2026-05-23)
2. Verdin E. NAD+ in aging, metabolism, and neurodegeneration. Science. 2015. (Hämtad 2026-05-23)
3. Covarrubias AJ, Perrone R, Grozio A, Verdin E. NAD+ metabolism and its roles in cellular processes during ageing. Nature Reviews Molecular Cell Biology. 2021. (Hämtad 2026-05-23)
4. Yoshino J, Baur JA, Imai SI. NAD+ Intermediates: The Biology and Therapeutic Potential of NMN and NR. Cell Metabolism. 2018. (Hämtad 2026-05-23)
5. Lautrup S, Sinclair DA, Mattson MP, Fang EF. NAD+ in Brain Aging and Neurodegenerative Disorders. Cell Metabolism. 2019. (Hämtad 2026-05-23)
6. Camacho-Pereira J, et al. CD38 Dictates Age-Related NAD Decline and Mitochondrial Dysfunction. Cell Metabolism. 2016. (Hämtad 2026-05-23)
7. Mehmel M, Jovanović N, Spitz U. Nicotinamide Riboside—The Current State of Research and Therapeutic Uses. Nutrients. 2020;12(6):1616. (Hämtad 2026-05-23)